Ibland kan det vara gott att få utmana sin egen vardagstrygghet lite. Inte trygghet i betydelsen fysisk säkerhet, men tryggheten på att vi alla här uppe på välståndskalotten har det bra, att vi alltid är mätta, varma och torra. Det är lätt att tro att det är en självklarhet här i vårt framgångsfokuserade samhälle.
Vi lever i världens rikaste land, där var och en är sin egen lyckas smed. Om du så äger bara ett uns av vilja och ambition
är det ingen anledning att inte ha det finfint i allt vårt överflöd. Vi kan enkelt rationalisera bort tiggare och narkomaner
med att de trots allt har valt det själva, genom sin egen passivitet. Och det är så vi vill ha det. Det passar inte in i våra
hektiska liv att ta oss tid till de som inte har det så gott.
Desto mer beundransvärt av Tom Georg är det då att invitera en kvinna som hade en allt annat än lyckad historia bak sig att
komma och dela den med oss.
Han plockade upp historien om Annette Hellevik i Megafon och bestämde sig för att utmana oss själva på något nytt och oprövat.
Vi fick höra historien till en som hamnade på bar backe på grund av, inte alkohol eller droger, men sjukdom. När det hon i
tillägg kommer från det vi kallar ett välbärgat och tryggt hem tänker vi ju alla att det skall ju inte vara möjligt och här
ligger det alla möjliga sorters hundar begravna - det måste vara något mer!? ...men det är rationaliseringen som talar igen,
för så vill vi ju inte ha det, för det betyder ju att det kan drabba oss också. Och det kan det ju inte. Sant...?
Kanske vi skall vara betydligt mer ödmjuka för att det är många fler än vi vill tro som hamnar utanför skyddsnätet utan att
det skulle ha varit nödvändigt. Och nyttigt (läs skrämmande) också att få en inblick i hur tungvint och byråkratiskt systemet
är för de på utsidan och hur onödigt svårt det gör det för de som försöker komma på fötter igen.
Nu är Annette sakta på väg att ta sig in i samhällets värmestuga igen och har bestämt sig för att tillsammans med ett par
andra försöka få igång ett center där hon kan hjälpa andra människor som hamnar i liknande situationer. De är ännu bara i
en tidig startfas och fick därför ett litet bidrag från oss i form av en fräsig laptop. Vi undersöker nu också om det är något
vi vill vara med och stödja vidare...
Ja, det blev långt om detta, men det var inspirerande att skriva om något så långt utanför det vi vanligen gör. ...och ända
så nära...
Efter detta var det dags för att hoppa över till överflödet igen (man måste ju ha energi för att kunna hjälpa andra) och inmundiga
några kilo av Bergens kanske bästa spareribs på Madam Felle. Där fick vi också glädjen av att träffa vår nyaste kollega -
också vid namn Anette, men med ett n och efternamn Killingrød Kristiansen - som definitivt kommer att få vår stjärnhimmel
att glittra ännu klarare. Vi gläder oss alla tills du startar Anette...
Skriv ut
Tvitre
Bokmerk
Anette-dagen
