Som den lätt rodnande, överväldigande ödmjuka och ytterst tacksamma mottagaren av en Julestjerne Einstaking, som premiering för min insats i den festliga Limerick-tävlingen tänkte jag att jag kunde försöka uppsummera julbordet i samma versform.
Faktiskt tänkte jag hylla vår innovativa approach till konceptet med att vara bara nästan trogen det annars så stränga regelverket genom att framföra en s.k. Milerick:
Det var fest på ett av suitellen
med en stämning som flyttade fjäll, men
det var ensamt till lördagens frukostbord
Kanske vi borde ha spridit det ord
att man också kan pula på kvällen
(Och till er som "vokste opp uten svenskeantenne": synonymer.se/?query=pula)
...och så kanske jag skall poängtera att det inte var berg vi flyttade, men ett par fiskfjäll klarade vi allt att omplacera.
Som sedvanligt är på hotelljulbord var det ett och annat mindre sofistikerat inslag, men vad gör väl det? Vi stortrivdes ändå vi. Om det är för att vi är ena rackarns festliga typer eller om vi kanske rentav är lite för enkla för att inse att vi inte kan (eller är det bör? Eller skall?) ha det så bra vet jag inte. ...höll jag på att säga. Självklart vet jag det! Ni kunde ha satt oss på en danmarksbåt till Playa del Ingles, fullastad med medelålders damer från Posten, med tolv sjungande servitörer vid varje bord och serverat oss fisljummen ribbe med mjuk svål - vi hade fortfarande haft det kanonkul! Jag vet; nästan lite äckligt, eller hur?!...
Och när vi i tillägg till det festliga umgänget här på Edvard Griegs barndoms-suitell fick vara med om att skänka pengar till HIV- och AIDS-sjuka barn i Rumänien, vara med och starta karriären till den skönsjungande, blott 15 år gamla, Alexandra Espirito och dansa ringdans med dimmiga Schlumbergare fick vi ju god hjälp att komma in i denna den högtid i givandets tecken med snövita samveten. ...och bara en lätt liten bakfylla...
Skriv ut
Tvitre
Bokmerk
Griegs julekonsert i a-dur
