Bara drygt tio dagar efter hemkomst från Fagliga Fausko var det dags för en lugn och avslappnad afton på kontoret. Vi inledde med att se och ta lite på de nya exklusiva Miles-pennorna som de allra mest priviligerade av er där ute kanske kommer att få äran av att äga inom kort. Därefter stämde vi upp i skönsång i ett lätt retroaktivt firande av Gørans 25-årsdag, hälsade John-Arne officiellt välkommen in i värmen varpå Tom Georg sparkade igång sin sedvanliga genomgång av organisatoriska och monetära angelägenheter. Ny virtuell utlandstur sedan, denna gång med den senaste blomman i buketten Miles (för att citera en lokal poet) som guide. John-Arne hade varit på Oktoberfest i München med några kamerater och serverade ett bildspel till oss åskådande gamlingar, som blev mäkta imponerade över att de hade överlevt hela fem dagar i öltälten...
Lagom till den avslutande sliden, ringde de från Marits kantine och meddelade att raspeballmiddagen var leveransfärdig. Dags
så alltså för ett återfall till rollen som matskribent. Det blir dock en kort en. Undertecknad hade nämligen, ovetande om
kvällens meny, tagit för sig rejält av lunchen på BKK, som bestod av ... ja just det; raspeballer. Fortfarande mätt var det
svårt att plocka fram den vanliga entutiastismen, men gott var det. Riktigt gott faktiskt. Ett klart tärningkast fem. Jag
blev faktiskt mätt nu igen när jag började skriva om det, så tyvärr – jag går inte mer in på detaljer än så. Gott. Fem. Gärna
igen. Med förannonsering...
Kvällen avslutades med ännu en trevlig pokerrunda. Jag är absolut ingen stor spelentusiast, men detta är kul. Kanske är det
sällskapet (troligen), men det må så vara. Vi har det iallafall väldigt gemytligt runt bordet. Vem vann så? Legenden säger
att det, långt efter att alla andra hade gått hem, utkämpades en duell på liv och död mellan Gaute och Sheriffen själv, och
att det ut från kontoret gick en lycklig och lättad sotraværing...
Skriv ut
Tvitre
Bokmerk
Raspeball på Møhlenpris
