Tom Georg går långt för att vi skall få en helhetlig upplevelse på våra SMiles-kvällar. Inför denna stora ledsagarledsagade John Cleese-afton till exempel, hade han fått Manuel att laga tapas till oss till uppvärmningen på kontoret.
Till dessa små spanska smårätter serverades både god dricka och goda nyheter. Nya unga lovande Milesare presenterades; en
(Erik) som börjar i år och en (Yngve) nästa. Normala startdatum för de tre sista hade varit runt år 2035, men med tanke på
genetisk disposition bör vi kanske snarare förvänta 2020. Grattis Kjartan, Krister och undertecknad!
Det här var en stor kväll; det kändes i luften inne i stora Grieghallen. ...och där är det mycket luft. Han överraskade positivt
med att blanda sin intelligenta humor, sin timing, sin oöverträffade mimik med en historisk resa genom sitt liv och sin karriär.
Det fungerade väldigt bra. Det är en konst, ytterst få förunnat, att kunna stå på scenen inför så många människor och snacka
så som han gjorde om sin avdöda mor. Och vem hade kunnat tro att hans karriär startade på Broadway?! ...och så Basil Fawlty
och The Black Knight då: Härligt!
Så, som grädde på moset, fick vi också med oss ett par nyttiga lärdomar hem:
-Varför var kvaliteten på BBC-programmen så pass mycket högre än hos konkurrenten, reklamfinansierade ITV? Johns svar var
kort och gott: Pengar! Hos BBC blev de aldrig konfronterade med hur många tittare de hade och hur populära programmen var.
De fick koncentrera sig på att laga det de tyckte bäst om själva.
-Den andra riktiga godbiten med tanke på kvalitet var att alla i Python-gänget var skribenter och hade (häftiga och passionerade)
diskussioner om innehåll, inte roller!
Sug på de karamellerna ni! Här är det mycket att pondera över...
När man i tillägg till att få ha tränat skrattmusklerna i sällskap med en stor humorist - en av de allra största - samt förstås
några fantastiska kollegor++ - några av de allra bästa - får med sig på hemvägen ett sådana tankeväckare om vad som konstituerar
äkta kvalitet kan man ju inte konkludera med annat än att det var en riktigt riktigt lyckad afton!
(En liten avslutande digression, om inte annat än för att återknyta till överskriften: Familjenamnet var faktiskt Cheese,
fram till att Johns pappa, Reginald Francis, 1915 ändrade det till Cleese. Det glömde han visst nämna i föreställningen...)
Skriv ut
Tvitre
Bokmerk
Say Cleeese
